söndag 3 april 2011

Okej...       

        

I går skulle jag ha haft min 45 års fest...
Men jag av bokade den..

Allt det som hänt med mamma & pappa..resan...usch...

Både Helena & Wille säger att jag  MÅSTE bryta med dem..
Att de äter upp mig levande..



Jag missunnar inte min pappa att vad lycklig & kär..



Men snälla..
jag visste innan jag for att cirkeln skulle sluta sig om varandra..
Att saker & ting måste se sitt slut..
Att allt måste ge sig till känna & inget kan redas ut så länge allt cirklar
runt i ett blåsande hav fullt med demoner & sjuka själar.

Skulle jag vara lyckligare med två vanliga föräldrar.som inget vet om livet..
som aldrig syndat.smakat på livets alla hemligheter, vet vad livet har att ge & ta....

Nu vet jag som tidigare vika de är..vemjag är...
Det jag redan visste skummades bara upp på ytan igen... ..

Varför dränka mig i skitigt vatten...när jag om jag bara vill,kan andas ren luft...

Det är som det är & kommer aldrig att förändra sig..


Nu till något annat :   


Vågar inte säga att " vindarna vänder".. för så fort jag ropar hej.
så faller himlen ner över mina axlar & tynger ner hela min närvaro & splittrar mig långsamt till spillror..

men ..

knuten i nacken är borta.. har ingen gam nacke längre pga av 2 veckors daglig massage 1 timme..

Wille var häri går & smekte mig i nacken,sken upp som en sol & sa..

-Mia.. den är borta.. du är helt slät i nacken..

Alla alla mina tre barn skall komma på middag nu i veckan & min älskade son har svarat på mina sms..
Pratade med Elin i dag & hon förnekade inte men sa inte ja..att hon hade pratat med sin bror..

men jag är sås lycklig att mina alla tre barn skall komma över i veckan..

Ett steg i taget...inte rusa...smakar på vinet ,tar en bit av den starka osten..njuter av det jag har...



I morgon ska jag på mitt första möte med gruppen om matmissbrukarna..
Vill inte gå...men jag ska...vill inte...får panik tankar.....men jag ska gå...


HA..HA!!!


Tänker.- men jag e´ju frisk nu..ja..just nu ja...
Är rädd att det skall sätta i gång mig igen om jag går dit...att missbruket skall komma tillbaks...
nu när jag inte är där..mitt i hetsätandet..men jag försöker bara komma med undanflykter som alla missbrukare gör...

Vägen är  krokig och den är inte slut än, det kommer den aldrig att göra,
Jag kan mig själv...suckar & tar en till ostbit...


3 kommentarer:

  1. Å så du ställde in igen? Som du gör med allt? Varför bemödar du dig att ens bjuda in folk, ta upp deras tid och låta dem boka in sin kväll för din skull när du vet att du kommer att ställa in? Eller dina vänner kanske är så vana vid att du gör det så de också förväntade sig det?

    SvaraRadera
  2. Jepp...Tuvärr vart det så..
    Satt nere i ett ösregnande Thailand & visste inte OM vi änns skulle komma hem...så för mina vänners skull,bokade jag av festen så inte alla tog sig dit & jag inte var där..

    DET är att tänka på sina vänner...

    SvaraRadera
  3. Håller med Mia här. Det var väldigt omtänksamt att ställa in så även vi kunde planera vår tid.....
    Saker som naturkrafter kan man inte påverka.
    Mvh; en som var inbjuden

    SvaraRadera