Det känns så mysigt,som varm mjölk med honung i min själ när det gäller min dotter Elin,
Vi har varit "hon & jag" sedan hon föddes.. Det var mig hon tydde sig till ,alltid..
Lika dant med min son Sebastian.. Våra band är starka... (eller var starka)


Bara för en tid sedan kände jag mig som en total looser till mor.
Bara för att jag hade släppt taget,erkänna min "sjukdom" & bett om hjälp.
Att låta ens barn se sin "starka mamma" bli en påse luft .

Ungarna reagerar olika, Sebastian gjorde & gör allt för att "hitta så många fel han kan på mig"
Fel som inte ens fanns,men som i hans huvud finns..
Elin tog fram "hatet" & gjorde allt för att hålla mig på avstånd.


Men ,kärlek är att förlåta..gå vidare..

Nu är vi vänner igen,Elin & jag..
Vi ringer varandra flera gånger om dagen,massor med frågor,massor med svar..
Om jobb,känslor.sjukdomar.. funderingar..

För en stund trodde jag , att jag inte betydde någonting för henne.
Att hon avskydde mig..skämdes över mig....Äcklades för allt jag stod för..

Men ...nääe.. Hon är min fina lilla flicka...Min lilla Elin..


Elin vill åka själv med mig på kryssningen den här gången.... Bara hon & jag... & det ska vi..
Vi ska äta god mat... spaá & göra allt det där vi alltid gjorde tidigare.. bara hon & jag...