Lite väl mycket campande & fjant valsen kunde de ha klippt bort helt..
Svårt bara & sitta still i 2½ timme...
Mått illa hela dagen.. Orolig... deppig & inte alls lika glad som i går...
Saknar Moa ,tänker på henne hela tiden & kan inte ens vara inne i hennes rum för då bryter jag ihop..
Men bara hon mår bra så får jag vika mig ..självklart..som sagt......
Saknaden efter mina tre ungar är vansinnigt smärtsam...Utan att försöka låta dramatisk,men det är det de vill... Varför de vill "straffa mig" förstår jag samtidigt som jag inte gör det.. Finns nog ingen mamma som ställt upp & stöttat sina barn så mycket som jag har gjort.. Jag menar INTE att de ska visa tacksamhet eller nåt dylikt.. Det jag gjort för dem är en föräldrars skyldighet.. Tyvärr minns de inte det & kanske det är bäst så.. Jag vill inte att de ska känna skuldkänslor senare i livet för deras gemensamma beslut att " ta avstånd" från mig i dag... Förutom deras beslut så är de underbara ungar.. VET att jag har hjälpt dem till att bli de fina människor de är i dag.. Självklart har jag inte verit den perfekta morsan alla gånger.. Men de har aldrig behöft sakna en mamma.. Jag har aldrig ljugit..farit med osanning, brutit löften..Jag har alltid funnist där till 100 %.. Mobilen & arbets telefonen gick på högvarv .. Jag var mer i deras klassrum än på jobbet många gånger... Jag har alltid skyddat dem i jobbiga situationer & medlat när det blivit knas...
När jag vart sjuk - 08 förklarade jag för dem att jag var sjuk,att det skulle bli värre & förhoppningsvis bättre med åren..men att det var en lång vandring tillbaka till "Mamma Mia".. Jag är fortfarande svag...orkar inte bråka,diskutera,försvara mig el kämpa på nåt vidare.....
För mig är bara att ta mig upp ur sängen vissa dagar en kamp mellan liv & död...själsligt alltså...
Det är aldrig kul att se sina föräldrar bli små människor .... Jag var en stark mamma,nu är jag ingenting av det & det är priset jag får ta,att förlora mina barn.... Hade självklart velat ha dem nära mig..
Har alltid sagt att "vi är en stark familj".... att vi tar alltid hand om varandra,stöttar när en faller...
Man måste hjälpa sina barn att växa.......
Jag begär inget av mina barn.. Jag är bara så vansinnigt glad att de finns för varandra & har ett STARKT band mellan dem tre änn i dag... Jag har lyckats med det som inte alla föräldrar faktiskt klarar av..
Jag älskar mina barn så mycket...så det gör ont... men jag kan inte vara dem till lags
& vara den de vill att jag skall vara längre...Jag är bara glad att jag orkar leva...
Älskar dem så mycket.. Vår tid kommer nog snart ikap oss igen.. När de saknar sin mamma..
Det är inte alltid fantastiskt att vara förälder trots att barnen självklart är det bästa man har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar